Anmälan mot
Kommunchefen och kommunstyrelsen i Ljusdals kommun

Ev. dokumentref

Beskrivning
Se petition (nedan), öppet brev till kommuninnevånarna i Ljusdals kommun och länkar till pressklipp.

Anmälarens syn på händelsen
Se punkterna i öppet brev till kommunstyrelsen

Övrig information

Lokaltidningen Ljusdalsposten har tre gånger refuserat bägge ovan nämnda brev utan att ens kommentera dessa. En intervju blev också hårt refuserad. Jag menar den redan tidigare så dåliga öppenheten och demokratin är under ett stort hot. Yttrandefrihetsbrott?
 

Detta har blivit min rent personliga åsikt som medvetandeforskare efter att jag grävt mig ner i detta ärende:

Detta är något alldeles oerhört. En kompetent och engagerad socialchef för en omsorgförvaltning i akut kris blir nerklubbad av en hänsynslös kommunchef med tveksam bakgrund och meriter. Vi måste våga benämna Belsebub vid namn … och ansvarslöshet är bara förnamnet. Detta är en otäck form av ”osynlig” misshandel. Osynliga därför att den inte lämnar blåmärken efter sig. Den här formen av misshandel som en ansvarfull demokratisk samhällsstruktur måste lära sig att hantera på samma effektiva sätt som evolutionen under årmiljoner har hanterat brist på kompetens och oförmågan att svara an på ett adekvat sätt (d.v.s. brist på ansvar); Genom bestraffning! Jag menar att precis detta pekar mot kärnpunkten i ett samhällsklimat som idag blivit allt hårdare och råare. Evolutionen har inte gett oss hjärna och medvetande för att hitta på metoder att självisk slå ner alla som råkar står i vägen för vår personliga strävan. En strävan till vad? Dessa funktioner är utvecklade för samverkan och samexistens. Det är detta som människan är bäst på och har alltid varit – och detta är vårt avgörande evolutionära försprång över andra arter.

Detta innebär ett stort ansvar gentemot varandra och vår omgivning - men tar vi i stället den själviska genen som en rollmodell så vänder vi helt enkelt de misshandlade ryggen. Då låter vi dem som mot hög ersättning tagit på sig ett samhällsansvar missbruka detta på ett sätt som är oacceptabelt och hotar störta oss i fördärvet. Inom kunskaps- och medvetandeforskning finns det idag nya och starka belägg för att vårt nuvarande ensidigt begränsade synsätt leder mot det ättestupa som redan tidigare ändat en lång rad mänskliga kulturer. Vi skall använda vårt medvetande för att undvika detta oblida öde – och inte för att försöka leka herre på täppan och då bli de som avslutar den mänskliga evolutionens livsprojekt.

Jag är helt säker på att Marita Wikström hellre hade tagit ett par ordentliga kok stryk än att knuffas ner i ett sådant inferno av förödmjukelse och vanvettig förnedring. Tillgänglig dokumentation vittnar om hennes desperata kamp för en väl fungerande social omsorg i Ljusdals kommun under orimliga sparkrav och med ett obefintligt stöd av en verkningsfull övergripande organisation.  Hon tar rakryggat sitt ansvar för det uppdrag hon fått att försöka ge sina underlydande en dräglig arbetsmiljö och sina kunder en rimlig social omsorg. När man läser handlingarna få man intrycket av att kommunledningen inte bara tycker att hon skulle leda omsorgsförvaltningen, utan har också delegerat ansvaret för att rekonstruera den misär som blivit resultatet av ett mångårigt kommunalt vanstyre. Och det värsta är att jag tror att det är precis där som krisen i den svenska socialomsorgen har sitt epicentrum.

Sveket mot en socialchef som har haft att hantera en verksamhet under så svåra förhållanden är som sagt oerhört. Som belöning för sitt hängivna arbete detta slås hon nu till marken och tvingas att avsluta sin yrkeskarriär och sitt livsverk i djupaste förnedring. Detta är något så omänskligt så att långt starkare ord än misshandel smyger sig upp på ens läppar. Så här kan vi inte ha det! På detta sätt kan vi inte svika de sjuka och svaga! Så här kan vi inte fortsätta bedra de gamla som varit med om att bygga upp vårt samhälle och dyrt betalat för att få en värdig omsorg på sitt livs höst. På det här sättet kan inte en ledning tillåtas svika alla kommunmedborgare – inte här och inte i någon kommun. På detta ansvarslösa sätt kan vi i Sverige inte låta mindre nogräknade politiker eller andra svika oss – sig oavsett om de har om kommunala eller statliga uppdrag. Lika lite som att låta en liberal ekonomism som inte lärt sig stava till ordet ansvar att få helt fria händer. 

Det är jag – det är vi medborgare i Ljusdals kommun som har uppdragit åt kommunledningen är göra den till en kommun värd att leva i och något att vara stolta över. Det kan inte ett bandylag göra på egen hand. Vi sliter i vårt anletes svett i ett ekorrhjul som snurrar att våldsammare och vi känner och ser en hel omsorgsförvaltning, våra sjuka och gamla som lider i tysthet. Nu skall kaptenen på denna skuta förödmjukas, krossas och hennes karriär slås i bitar – bara för att dölja att en kommunlednings oengagemang och inkompetens. Precis där tror jag vi finner pudelns kärna i den akuta och djupa svenska omsorgskrisen. Är det bara jag som skäms?

Precis där tror jag vi finner pudelns kärna i den akuta och djupa svenska förvaltningskris som jag spårar ---  och en djup kris för den rådande västerländska livskulturen.

Arne Kjellman