Varför berättar ingen eller är det helt händelselöst?
LEDARE
God morgon Ljusdal! Händer det något? Eller händer det ingenting?
Måste erkänna att just nu känns det faktiskt som om det inte händer ett dugg. Tyst som i graven från politiken, med undantag från några mer eller mindre väntade interna strider. På näringslivssidan är det lika tyst. Inget på G.
I sportens värld hoppas LBK på en elitserieplats via den så kallade bakvägen, andra klubbar som faller ifrån då de inte får elitlicens. På Älvvallen händer inget med konstgräshallen sedan, som befarat, det hela blivit kraftigt försenat efter alla krokiga tillståndsturer. Inte ens i skolpolitikens kontroversiella värld verkar det hända något utöver det vanliga.
Men vad och vilka är det egentligen som sitter med verktygen för att kunna säga om det händer något eller om det faktiskt inte händer något i ett samhälle?
Naturligtvis är det medborgarna, företagarna, politikerna och folkrörelseföreningarna. Men om dessa sprattlar och agerar för fullt och sprattlet inte hittar ut ur akvariet uppfattar samhället det som att just nu ohänder det massor i Ljusdals kommun. Någon eller några måste alltså bestämma sig för att det händer saker som man vill förmedla till andra som bor i samma område.
Av tradition har våra lokaltidningar haft den rollen och indirekt satt agendan på vardagen: det händer någonting varje dag och det vill vi berätta om. Folk vill, eller åtminstone ville, betala för att få veta. Man samlades kring dagens händelser, bildligt i alla fall, och snackade, lyssnade och kanske till och med hade en åsikt.
På något vis var dessa lokala nyheter, i stort och smått, det enda kvitto vi hade på att det faktiskt hände något på plätten där vi bor. Om ingen berättar att det händer har det väl knappast hänt eftersom ingen vet om att det har hänt. Om en morgontidning sätter temperaturen på ett samhälle skulle man ju enkelt kunna säga att även en sajt gör detsamma.
Gör den? Har en sajt samma effekt som en löpsedel, en förstasida, en formaterad produkt som landar hos väldigt många människor vid samma tidpunkt som dessutom valt att betala för att få ta del av vad som händer i samhället? Nej, inte alls. Frågar man folk på byn just idag så blir med största sannolikhet svaret att det just inte händer speciellt mycket nu, eller har jag missat någonting?
Missat? Har jag missat någonting? Ingen bra känsla. Nej, kan jag nog fortfarande svara. Det ska räcka med en snabb titt på förstasidan sex dagar i veckan för att veta om man missat något, detta förutsatt att förstasidan levererat det man vill betala för att veta. Jag har kollat och alltså inte missat något av vikt.
Men det är väl bara att vänja sig, som den gamla stofil man är, att graden av aktivitet i ett samhälle, på alla plan, inte bestäms av aktiviteten på förstasidan. Man får helt enkelt vänja sig vid att den gamla måttstocken för lokal nyhetsrapportering via papper inte längre gäller.
Jag har säkert missat massor med så kallade nyheter via sociala medier och sajter, kanske. En verklighet jag inte gillar och förmodligen aldrig kommer att gilla, tror jag. Brukar dock snegla på andra sidan frukostbordet ibland och där prasslar det inte lika mycket nuförtiden. Där har det onekligen skett en liten delstrukturomvandling i intagandet av nyheter.
Mikael Sagström, fri skribent och företagare
